Hjärnan på djupet
Naturligtvis är hjärnan, även från ett övergripande makroperspektiv, betydligt mer komplex än de fem huvuddelar som presenteras ovan. Bild X visar ett tvärsnitt en mänsklig hjärna och blottlägger fler områden och beståndsdelar. En del av dessa fyller viktiga funktioner i sig själva, andra används närmast som referenspunkter på en anatomisk karta för att underlätta medicinska och neurovetenskapliga diskussioner.
Bild: John A Beal, PhD. Dep't. of Cellular Biology & Anatomy, Louisiana State University Health Sciences Center Shreveport https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Human_brain_frontal_(coronal)_section_description_2.JPG
Ryggmärgen är en 40–45 centimeter lång rörformad del av det centrala nervsystemet som sträcker sig från förlängda märgen i hjärnan längs hela ryggraden. Se vår sida om nervsystemen.
Pyramidbankorsningen är den del av förlängda märgen där merparten av nervcellerna från hjärnbarkens motoriska del korsar varandra från höger till vänster sida av ryggmärgen och vice versa. Detta är förklaringen till varför den ena hemisfären kontrollerar rörelserna i motsatt sida av kroppen.
Försänkningen i nedre olivkärnan är det område i förlängda märgen där merparten av den nedre olivkärnans blodkärl och nerver är fästa (se #4).
Nedre olivkärnan är en av tre nervcellsansamlingar inuti den så kallade oliven på förlängda märgens framsida. Oliven vidareförmedlar signaler från många olika delar av storhjärnan till lillhjärnan vilket bland annat är viktigt för inlärningen av komplexa rörelsemönster. Mer läsning: Neuroanatomy, Superior and Inferior Olivary Nucleus (National Center for Biotechnology Information)
Hjärnbryggan (ej att förväxla med hjärnbalken) sitter på hjärnstammens mitt. Här finns bl.a. så kallade ponskärnor vars uppgift är att skicka information mellan lillhjärnan och hjärnbarken.
Bakre storhjärnsartärerna är en del av hjärnans artärcirkel och förser bland annat tinningloberna med blod.
Cerebellorubralkanalen är en fiberrik ledningsbana mellan lillhjärnan och den röda kärnan.
Röda kärnorna är två nervcellsansamlingar i mitthjärnans övre del. Dess uppgift är i stora delar obeforskad men de tros kommunicera med frontalloben samt spela en viktig roll för vissa motoriska armrörelser. Namnet kommer av att den består av järnrika nervceller som ger en röd-rosa nyans.
Tredje ventrikeln är ett smalt hålrum i mitthjärnan som delvis omgärdas av hypothalamus. I hålrummet finns cerebrospinalvätska. Väggarna består av fibrer och gliaceller vars uppgifter till stor del är okänd.
Talamus (se avsnittet om mellanhjärnan ovan).
Inre nervtrådskapseln är samlingsnamnet på ett stråk med miljontals nervtrådar som härrör från hjärnbarkens strålkrans och sträcker sig ner mot thalamus och hjärnskänklarna (se #28).
Skalkärnan tillhör de basala ganglierna (se avsnittet under storhjärnan ovan) och är involverad i processer som rör implicit inlärning av rörelsemönster. Personer som lider av schizofreni har av oklar anledning ofta en betydligt större skalkärna än befolkningen i genomsnitt.
Yttre nervtrådskapseln är en ansamling vita fibrer i utrymmet mellan skalkärnan och murkärnan. En av dess uppgifter är att förmedla information mellan hjärnbarken och basala framhjärnan.
Svanskärnan är storhjärnans största kärna och tillhör de basala ganglierna. Den är en del av striatum (strimmiga kroppen) och är bland annat involverad i utförandet av medvetna rörelser. Viss forskning tyder på förändringar i svanskärnan hos patienter som lider av Alzheimers, Huntingtons och Parkingsons sjukdomar.
Slutstrimman är en ansamling nervtrådar som förbinder båda amygdala med varandra samt med septala regionen i basala framhjärnan. Slutstrimman tros ha kopplingar till emotionella uttryck kopplade till ångest och stress.
Lamina affixa är ett tunt lager epitel (en typ av vävnad som finns över hela kroppen) på talamus ovansida.
Blodkärlsflätans yttre fästband är en struktur vid sidoventrikelns centrala del som fäster lamina affixas inre kant.
Fornix är en ansamling myeliniserade nervbanor som förbinder hippocampus och hypotalamus.
Hjärnbalken är en samling med omkring 500 miljoner nervtrådar som förbinder hemisfärernas barkområden i storhjärnan. (Se mer under avsnittet storhjärnan ovan).
Gördelvindlingen är en vindling på hjärnbarken strax ovanför hjärnbalken. Den är av stor betydelse för vår förmåga att uppfatta smärta, och involverad i processer som kräver stor koncentration och uppmärksamhet samt i olika exekutiva funktioner. Studier har påvisat förändringar i gördelvindlingens struktur bland patienter som lider av schizofreni, depression och Alzheimers sjukdom.
Längsgående hjärnspringan är namnet på den stora fissur som separerar storhjärnans två hemisfärer.
Övre pannlobsvindling(en) är det fårade veck i pannloben som angränsar till hjässloben. Den tros vara särskilt aktiv när kroppen är i rörelse.
Insulära loben är ett område som delvis överlappar med hjässloben, pannloben och tinningloberna och som ibland anses utgöra en egen lob. Den insulära loben är situerad på botten av sidofåran (se #24) och tros ha en lång rad olika uppgifter, bland annat att hantera smärtsignaler och avvikelser från det autonoma nervsystemet. Forskning tyder på att insulära lobens struktur ser annorlunda ut hos personer som lider av frontallobsdemens och autism.
Sidofåran är den djupa fissur som återfinns på utsidan av varje hemisfär och som utgör gräns mellan tinningloberna och pannloben.
Laterala ventriklarna är två hålrum, en i vardera hemisfär, som likt hjärnans två övriga ventriklar är fyllda med cerebrospinalvätska. Laterala ventriklarna är förbundna med den tredje ventrikeln genom en kanal som kallas Monros foramen.
Hippocampus (se avsnittet om storhjärnan ovan).
Parahippocampala hjärnvindlingen är en vindling situerad vid tinninglobernas nedersta del jämte hippocampus.
Hjärnskänklarna är två längsgående nervbanor som förbinder hjärnbryggan och storhjärnan på framsidan av mitthjärnan. Den del av hjärnskänklarna som sträcker sig längs med mitthjärnan och upp mot storhjärnan kallas inre nervtrådskapseln (se #11).
Svart substans (även kallad substantia nigra eller svarta kärnan) är ett litet område med koncentrerade nervceller i mitthjärnan. Svart substans tillhör de basala ganglierna och producerar dopamin. Skador i området kan leda till för stor, eller för liten, produktion av dopamin vilket tros vara kopplat till Parkinsons och andra neurologiska sjukdomar.
Latinsk ordlista
Latin är anatomins språk. Här nedan finns en lista med benämningar som används i denna första del av hjärnskolan och som ofta förekommer i medicinska och neurovetenskapliga sammanhang.
Amygdala = Nucleus amygdaloideum
Bakre storhjärnsartärer = Arteria cerebri posterior
Basala ganglierna = Nuclei basales
Blodkärlsflätans yttre fästband = Taenia choroidea
Cerebellorubralkanalen = Tractus cerebellorubralis
Förlängda märgen = Medulla oblongata
Försänkning i nedre olivkärnan = Hilum nuclei olivaris inferioris
Gördelvindlingen = Gyrus cinguli
Hjärnbalken = Corpus callosum
Hjärnbark = Cortex
Hjärnbryggan = Pons
Hjärnskänklarna = Crus cerebri
Hjärnstammen = Truncus encephali
Hypofysen = Hypophyseos
Hypotalamus = Hypothalamus
Hårda hjärnhinnan = Dura mater
Inre nervtrådskapseln = Capsula interna
Insulära loben = Insula
Laterala ventriklarna = Ventriculus lateralis
Lillhjärnan = Cerebellum
Längsgående hjärnspringan = Fissura longitudinalis cerebri
Mellanhjärnan = Diencephalon
Mitthjärnan = Mesencephalon
Mjuka hinnan = Pia mater
Nedre olivkärnan = Nucleus olivaris inferior
Parahippocampala hjärnvindlingen = Gyrus parahippocampalis
Pyramidbankorsningen = Decussatio pyramidum
Ryggmärgen = Medulla spinalis
Röda kärnan = Nucleus ruber
Skalkärnan = Putamen
Slutstrimman = Stria terminalis
Spindelvävshinnan = Araknoidea
Storhjärnan = Cerebrum / telencephalon
Svanskärnan = Nucleus caudatus
Svart substans = Substantia nigra
Talamus = Thalamus Tredje ventrikeln = Ventriculus tertius Yttre nervtrådskapeln = Capsula externa Övre pannlobsvinling(en) = Gyrus frontalis superior