Det finns fortfarande mycket som vi inte vet om hjärnans olika processer. Varför drömmer vi? Har medvetandet en evolutionär funktion? Är den så kallade reptilhjärnan bara en myt?
Frågorna som söker svar är många och ny forskning leder med jämna mellanrum till att vi måste ompröva gamla sanningar och se på hjärnans uppbyggnad och funktion på delvis nya sätt. Ibland kan det nästan kännas som att hjärnforskning är som en utforskande dans där man tar två steg framåt, sedan ett tillbaka på repeat. Och man hinner nästan alltid snubbla, eller irra bort sig, minst en gång innan det är dags att gå hem…
Men med tiden görs betydande framsteg som trots allt leder utvecklingen i rätt riktning. Det blir särskilt tydligt när man reflekterar över vad tidigare generationer trodde sig veta om hjärnan. Deras påståenden kanske inte var så tokiga givet kunskapsläget för tiden de var verksamma, men i dag kan vi vara tacksamma över att forskningen faktiskt har kommit längre.
Forntida Egypten (omkring 2650 f.Kr.–2150 f.Kr.)
De tidigaste kända exemplen på anatomiska skildringar av hjärnan och kraniet kommer från Gamla riket i forntida Egypten. För oss okända personer med (får man anta) medicinskt intresse och kunnande visade att information förmedlades mellan hjärnan och andra delar av kroppen via ryggmärgen. Det är också i det forntida Egypten som vi hittar några av de tidigaste exemplen på trepanering (att borra hål i kraniet) och andra kirurgiska metoder.
En förklaring till egyptiernas relativt stora kunnande tros vara det faktum att hjärnan avlägsnades för att underlätta mumifiering av framstående personer. Tillvägagångsätten varierade – ett vanligt sätt var att göra ett hål i silbenet invid näsan (eller i kilbenet i ögonhålan) varpå stora delar av hjärnan kunde dras eller lirkas ut med en krok. Kvarvarande rester försökte man smälta, eller få att anta vätskeform, och sedan låta rinna ut i en behållare.
Från detta kan man sluta sig till att de gamla egyptierna faktiskt hade (med tidens mått mätt) ganska avancerad kunskap om hjärnans konstruktion. Spridningen av denna kunskap var dock ganska begränsad och mycket av den gick så småningom förlorad och behövde återupptäckas av senare generationer.